Att glömma bort sig själv...

Sitter och tänker....sätter mig vid datorn och min "alternativa" dagbok. Tänker: vad har jag gjort idag som jag tycker om.. för min egen skull? Att vara med ungarna är en ynnest, jag vet, men om  jag får vara högst egoistisk, så undrar jag...

Förr (när Sean var bebis och jag var singel, so to speak) brukade jag verkligen ta vara på lediga stunder och kvällar eftersom de var de enda stunderna på dygnet jag hade för mig själv; rita och måla, meditera, sitta och lyssna på musik i min ensamhet,ja rent av dansa omkring i vardagsrummet i min stora 2:a i Slottstaden, fingra på mina kristaller, , spå i tarotkort, och mycket mer...

Vad gör jag nu? (då hade jag i och för sig ingen dator!) 

Jag saknar det, det var det jag ville komma fram till. Tittar ofta på mina blyertspennor och akvarellfärger, tänker "ikväll ska jag ta fram papper å pensel". Mer än så blir det inte. Mina kristaller (som jag älskar sen jag var 12) ligger på hyllor här och där i huset... och samlar damm...

Nu är skolan slut, tack gode (högre makt?) För ett låååångt tag framöver. Jag är ledig en hel del. Sköna kvällar att se framemot. Framför allt ensamma(min bättre hälft jobbar borta mycket) F-n säger jag bara, att jag inte bara kan ta fram den estetiska, spirituella delan av mig, som varit sovandes länge nog nu...

Ursäkta, men blir  så arg och frustrerad på mig själv att jag låter mitt liv, mina intressen,  bara passera revy utan att stanna upp och reflektera så som jag alltid gjorde förr.

Vänner pratar om blogg som  ett sätt att skriva dagbok (jag är fortfarande novis =) ) Jag vet att möjligheten finns att andra ser mina tankar, men är inte det tanken med det hela, att få det ur sig...ventilera.. (och kanske hoppas att det är någon därute som hör mig)?

Oh well bloggare.. så fick jag det ur mig... ensam ikväll (lilleman sover) kanske rita en skiss, eller är jag för trött...

Sov gott å söta drömmar....