Livet har sin lilla gång...

...och saker och ting börjar klarna för mig nu. Visst, det är tradigt när man inte får den uppmärksamheten man vill vid just det tillfället, men jag kan ju inte gå omkring och oja mig för sånt, patetiskt.

Vardagen är inrutad i små mönster och rutiner, och det ska den väl vara (är det bara jag som är lite kaosberoende?!)

Jag vet min man älskar mig högre än nånsin, barnen mår bra och relationen barnen emellan fungerar bättre och bättre för var vecka. 

Jag har tagit beslut i skolan som jag känner mig nöjd med, och känner att fokus ligger på rätt saker för en gångs skull...

Sitter nu och dricker min balja med kaffe, killarna har kommit iväg till skolan och jag ska strax börja läsa lite Utomhusdidaktik. 

Känslan av att vara mindre värd för hålla sig undan idag, jag har annat att göra.....

Kram bloggare därute...